Destination Blowsight (1/2)

16. june 2010 at 19:19 | Miko.TaMpEr |  other Interviews
Takže..Tenhle rozhovor bych ráda přeložila, kdyby ale nebyl ve švédštině, a já švédsky neumim nic. Takže jedně že bych to přeložila s pomocí translate.google.com, nebo se na to vykašlala. Každopádně. Je to delší tak vám to sem hodim na cca. 3 části a budou tady po půl hodině. Uvidim jestli se pustim do překladu nebo ne, jestli jo bude to ňákou dobu trvat.

(c) blowsight-cz-st.blog.cz


Många i Sverige vet inte vilka bandet Blowsight är. Däremot desto fler ute i Europa. Det finns många hårt jobbande band i vårt långa land och de 4 killarna i Blowsight är inte ett undantag. Från Stockholm, fostrade av den kalla ölen på Medusa så kör de sitt eget lopp. De beskriver sin musik som "popmetalpunk", vilket verkligen stämmer. Deras energiska uppträdanden, glada humör och sköna attityd avspeglar sig i musiken. InkZine har träffat killarna och slängt en påse med frågor till Nick, sångaren i Blowsight.

"Celý článek"

Hur kommer det sig att ni började lira den musik ni lirar?
Blowsight's musik är som en smältkittel av alla i bandets favoritmusik, oavsett om det är Metallica, Queen, My Chemical Romance eller Testament - allt får plats. Även om det inte hörs markant så använder vi oss ofta av ord sammansatt med andra bands "trademarks" - man hör ofta dom andra säga "Nicke, kör mer Deftonesackord här i refrängen", eller "Fabz, prova lite Vinnie Paul-gung här". Säkert många bandmedlemmar där ute som känner igen sig i det. Vi har alltid sagt att om någon i bandet inte diggar en låt så skrotar vi den - alla ska vara stolta över materialet och so far, so good!

Ni har ju nylanserat er platta "Destination Terrorville" och turnerat runtom i Europa på sistone, hur har ni mottagits?
Ja, vi släppte plattan först själva, men ett tyskt bolag blev sålda på soundet och släppte den - då vi även fick chansen att byta design på omslaget från ett mindre deppigt till ett som passade musiken bättre. Så första utgåvan kommer snart bli världens raritet! säger Nick och skrattar.
Skivan har fått skitbra recensioner och folk verkar ha sina personliga favoriter på plattan, vilket är kul att inse - att det inte finns en självklar hitlåt på skivan, alla vi möter nämner olika titlar. Det är också mäktigt att åka runt i lite mer otippade länder, t.ex Schweiz, Luxemburg och Nederländerna, och se folk i publiken sjunga med i låtar, ibland låtar vi inte ens givit ut ännu. I vissa städer i Tyskland kan vi knappt gå nerför gatorna utan att bli påhoppade med penna och autografblock. Det är lite weird, men jävligt kul.
Tidigare i år var vi även ute en vända med Kottak, ett amerikanskt band med James från Scorpions på sång, och det slutade med att ett gäng Blowsightsupportrar följde efter oss på hela turnén och dök upp på varje konsert. Så något rätt gör vi nog i alla fall!
Det tråkiga är att vi låtit Sverige hamna lite i bakgrunden pga alla städer vi inte spelat i. Vi har i däremot några gig planerade i Sverige snart. Det är alltid skitkul att spela på hemmaplan.

Hörde även nåt om att ni skulle öppna för Scorpions?
Ja, James gillade oss live så pass mycket att han propsade de andra i Scorpions att låta oss öppna för dom i Tyskland, vilket var helt surrealistiskt - att gå upp och spela inför 700 kids ena dagen, och en vecka senare stå inför 18.000 personer är nog bland det sjukaste jag gjort i hela mitt liv. Däremot måste jag erkänna att jag älskar det intensiva och intima som kommer med mindre ställen - att kunna vara så nära publiken som möjligt. Ibland är det frustrerande att på festivaler och större arenaspelningar att stå typ 7 meter ifrån första publikraden. Men jag tänker inte sticka under stolen med att arenorna är rätt magiska. Ett 20-minuters gig känns som 2 minuter. Är det det som kallas adrenalinkick?

Berätta om en pinsam händelse som skett under ert turnerande! Då får du nog fråga Mini istället - han är den som gör mest dumma grejer på turnéerna. Det KAN vara så att jag triggar honom att göra dumheterna, att springa naken i hotellkorridorer och på torg utanför ställena. Men kidsen gillar det, kamerorna kommer fram snabbt!
Det enda jag kan komma på var när jag och Sebs var uppe och sjöng med Machine Head, dängfulla under 'Davidian', varpå jag efteråt hoppar ned från scenkanten för att komma backstage igen, men lyckas slå emot mixerbordet. Deras ljudkille gav inte direkt det vänligaste leendet man kan ge, om man säger så. Sex månader efteråt träffade jag Phil från Machine Head igen, och det första han säger är "Hey man HOLY SHIT you were drunk the last time I met you!"

zdroj - inkzine.se
 

Be the first one to judge this article.

Poll

CLICK

CLICK :) 100% (793)

Comments

1 Nelly Nelly | Web | 16. june 2010 at 19:25 | React

Nerozumim :D

2 Miko.TaMpEr (admin) Miko.TaMpEr (admin) | Email | 16. june 2010 at 19:25 | React

[1]: Nejsi jedinná :D.. Chystam se to přeložit teprve :D

3 Jiřina Jiřina | Email | Web | 29. june 2012 at 9:52 | React

To se dalo čekat

New comment

Log in
  Don't you have your own web yet? Create it for free on Blog.cz.
 

Actual articles

Advertisement